Idag har jag fått mig en ordentlig tankeställare och inser att det är dags för en förändring NU, både i handling och i tankesätt. Började dagen med ett samtal som fick mig att inse att min vilja till att alltid vara till lags, göra bra ifrån mig, inte lämna andra i sticket och alltid ställa upp återigen ställt till det för mig själv. Det som är tänkt som välmening och handling för att underlätta och undvika problem och andras irritation har i slutändan blivit så fel med den kanske största konsekvensen att jag själv blivit långvarigt sjuk för att jag inte lyssnar på min kropp.
Jag har jobbat med det här problemet och min svaghet för att inte kunna säga ifrån och nej tidigare och hade kommit långt i mitt "nya" sätt att leva. Jag var stolt över mig själv att jag till stor del förändrat mitt eget sätt att vara till det bättre och mådde bra i det, men den här vintern har jag trillat tillbaka i gamla dåliga mönster och beteenden och har inte alls känt igen mig själv i mitt sätt att vara, tänka och agera. Jag har aldrig riktigt hämtat mig efter magproblemen i höstas, krafterna har inte kommit tillbaka och magen har fortsatt att krångla till och från och sen mycoplasman till det.
Det är dags att på allvar hitta både självkänsla och självförtroende igen och så här när tårarna som rullat ner över kinderna nästan hela dagen torkat är jag faktiskt glad över att den här dagen blev som den blev, ibland behöver det hända något som kanske inte är så roligt i just den stunden för att man ska inse att det är dags för en nödvändig förändring och jag känner tacksamhet och glädje över att dagen tog den vändning som den gjorde.
Lite eftertänksamt inser jag att ju mer man bryr sig om vad andra tycker och tänker om en själv desto mer ställer man till det för sig så att dem får något att prata om och sen ska man ju inte glömma att så intressant är man inte utan förmodligen har folk betydligt mycket viktigare saker att diskutera än en själv. Behöver påminna mig om att alla inte kan tycka om mig och jag inte ska ta åt mig så av allt, fundera och analysera så mycket över vad folk säger och gör. Det är inte enkelt, men det är nödvändigt och framför allt måste jag tycka om mig själv igen, det är det viktigaste och absolut det som jag måste jobba med den närmsta tiden för att bli mig själv igen...
Idag är jag ledsen och känner mig liten, imorgon tar jag tag i livet igen!!
Kramar Bella ♥